.

ingen jävla aning.. skulle vilja skriva nått om Henrik

men är lite putt på honom så den energin lägger jag åt sidan för

tillfället..

annars då ? bara några få dagar kvar till studenten nu! fan va kul vi ska ha !

Men tycker några är lite fåniga i klassen, men de är sånt man får ta.

har klänning, och skor men är inte helt säker på skorna än..

Får se om jag skickar tillbaka dem eller hur jag gör :)

igår hade vi en liten inflyttingsfest. Och jag blev så glad att Jennifer,

Hanna och Caroline kom och gjorde de omöjliga möjligt :) haha !

De är helt underbara brudar alltså..

Ahja nu ska jag antigen sova, eller fortsätta sitta och nörda vid datorn, eller

bråka med katten, eller gå ut, eller eller eller eller eller..

nu skiter jag i de här hojja!

pojkvän som ligger och slumrar sött i sängen och ler lätt som bara han kan som håller

mig vid liv. Regnet smyger sig lätt på som andra saker i mitt liv börja göra också.

Jag tar snart studenten med min underbara klass som jag har haft så mycket utbyte

av i dessa 3 år, svåra men också otroligt roliga stunder.  Jag bor tillsammans med min

pojkvän och har tillgång till en helt fantastisk ''extra'' familj, svärmor svärsyster (?) som

jag bara älskar så högt! De gör mina jobbiga dagar till himelska igen. tackar dem för det.

För det är inte lätt när man känner att man tappar greppet om sin ''riktiga'' familj, sina

bröder, svägerskor, och syskonbarn. De som stått en närmast men nu helt plötsligt glider man.

Att få höra att man inte är den man varit är inte de lättaste att höra, tårarna rinner hastigt ner

för kinderna och får en klump i halsen, är de här allting stannar? är de nu vi ska ta farväl?

bara träffas på stan, av en slump? Bli stelt när man ses. Vännerna börja sina och ändra beteenden.

Är de såhär livet ska vara? Känner att studenten är inte så viktig längre och inte nått jag

längtar till längre, de enda jag såg fram emot var att få se min conny, min bror som betyder

så mycket fast vi inte har den bästa umgängeskontakten vara på min studenten att få se

att jag faktiskt gör detta för att se han stolt över hans syster . inga andra bara han, men ingenting

känns möjligt längre, vill bara försvinna.. torkar bort tårarna som blivit mycket fler på tröjan..

snoret rinner och jag vill bara fly. Där ingen vet vem jag är eller vad jag åstakommit.

Men jag känns inte värd längre känner mig ivägen och bara till besvär

hejsan alla glad, deppiga, ledsna osv läsare! :)

Mår ni bra?

Själv mår jag jätte bra, har varit ute hela dagen med Fiffi, svärmor, robin

och pojkarna. Spelat fotboll, kubb, gris och bra haft de allmänt trevligt!

Just nu sitter jag hemma och väntar på att Henke kanske kommer hem ?

Hämtat mat vid svärmor har jag också gjort, hon hade gjort i ordning kyckling,
bea-sås och ris till oss :) tacktack!

Nej om man ska ta tag i städningen, disken är klar..

Sen så måste jag hem och träffa sebastian, bettan och bror denna vecka,
blir helt knasig att vara utan dem! + att knodden kommer väl snart,
och då blir jag bäl aldrig här hemma i ludvika :D höhö