.

Jag vet inte vad inlägget ska handla om igentligen.
Så blir inte sura på de blir rörigt..


Sitter och tänker på alla seriösa underbara killar jag har träffat igenom
åren tar en liten titt för min egen skull och se vad dem har gett mig.

Jacob Ö - Så underbar på alla sätt, var så snäll och omtänksam.
tog mig alltid i första hand,kollade på mig och sa vad han såg i mig.
En kille som verkligen förtjänar den bästa tjejen!

Micke - oj.. var ska man börja. De blev en ganska snabb "chat"
innan han kom hit första gången. Om jag ska vara exakt började vi prata
på en Söndag och på måndagen berättade han att han ville komma till mig.
så han kom till mig på söndag kväll. Gick en promenad och allting kändes
så underbart! Han tokade sig och jag kunde inte mera än le åt honom.
Han är en av de 2 bästa jag har träffat. Vi skojade, vi åkte till Macdonalds halv 3
på natten en gång för att han var hungrig på cheese. Vem gör de liksom?
Jag åkte till honom och vi gick runt på rättvikstorget, hämtade en tårta åt hans mamma.
och bara myste! Han var så fantastisk! och han är fortfarande fast vi inte har sådan
bra kontakt längre. Jag skulle aldrig tveka att börja träffa honom igen.

Jakob K - Ja den här killen var speciell.. Han var inte som alla andra.
Jag kom dit och vi bestämde oss för att gå en kvällspromenad runt i västerås.
De var mysigt, inge mycket trafik och bara allmänt underbart.
Han tog min hand efter halva vägen och höll den hårt tills vi kom hem. Gick in
och pratade med hans mamma lite. Jag var helt själv en dag, när han skulle
till jobbet på morgonen så vill han inte släppa mig, men han vart tvungen.
Jag la mig att sova för att tiden skulle gå snabbare. Och woops så var klockan 4
och jacke kom hem, jag vill bara krama om honom och dö för några sekunder.
Han var något speciellt.  En kille jag sårat som jag ångrar så de svider i mig.
De är som dom säger " man inser inte vad man har förns man förlorat de ".

Sebastian "stockis" - Ja vi var med om en hel del på den lilla tiden vi faktiskt
träffades. Den tiden jag kommer minnas allra mest, var när han sa godnatt,godmorgon
och gav mig en puss i nacken eller pannan. Och bara höll kvar mig i sängen fast han var tvungen att
åka till jobbet. Men jag bestämde mig att åka med. Och den dagen var när jag fick en slags
Epelepsianfall första gången.  Jag var rädd så de bara skriker om de.
"vaknar upp" och ser Sebastian vara helt förvirrad, försökte prata med mig och jag förstod ingenting.
Och där med åkte vi till sjukhuset. Han höll koll på mig hela vägen, och följde med in på sjukhuset.
Jag är evigt tacksam ska han veta. Dock har han sårat mig en hel del också. Men på nått vis
finns han alltid i mina tankar. Fast jag inte vill. Han är inte ett minne blott för mig.


och så har vi han jag "träffar" nu..
Jag har inte den blekaste aning om vad vi har för typ av relation,
de jag vet är att han har fått mig glad, super glad, ledsen, förbannad,
irriterad,förvirrad på ca 3-4 månader. Vi har haft enorma mysiga stunder
och andra helt groteska och helt otäcka, vissa stunder skulle jag bara vilja
strypa honom. Men de är nått med han, hans personlighet, leende och utstråling
som gör att jag inte raderar hans nummer och tar bort han ur mitt system.
De tog mig 7 minuter att skriva den kursiva stilen, jag vill så gärna veta vad han
gör som gör att jag stannar och inte säger - nu räcker de! men jag kommer inte
på det. hur gör du ?




Jag skulle kunna skriva så mycket mer på alla dessa killar.
Men jag måste sova! en skoldag i morgon också.
Godnatt mina underbara läsare.

PoK Tessieboy