.

Oj .. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte var riktig
kärlek är tror jag ..

Eller om jag säger så här innan jag och Johan Lindahl blev
tillsammans hade jag bara känt det här att ja de var skönt att
ha någon man kunde ha och fly till om nått var jobbigt.
Men när jag träffade johan de första gångerna tillsammans
med conny patrik och Kalle så tyckte jag han var fin men han var så dryg.
Men efter jag hade tänkt lite så fick jag för mig att jag skulle ge han
en chans, få träffa honom utan att någon av oss drack och liksom
se va han gick för hur han var opåverkad osv. Och herregud vad jag blev
kär i han på en gång. Allt bara stanna när jag fick vara med honom,
allt kändes så himla lätt tillsammans med honom, allt försvann de enda
som existera var Johan. Han var verkligen allt i mina ögon. Jag mådde så
bra tillsammans med honom. Men de dåliga med mig är att jag blir så
bekvämt för fort och tröttnar.. Och förstår inte vad jag har förns jag förlorar de
exakt så var det med Johan, jag var helt knäckt i flera veckor.. jag hade gjort
bort mig, jag sumpa chansen och med de ledde de till att johan tröttna på att
jag aldrig kunde bestämma mig, eller att de tog lång tid. MEN sen kan jag tycka
att hade han älskat mig som jag TRODDE han gjorde hade han väntat tills jag bestämt
mig och kanske försökt kämpa lite? Det hade jag I alla fall gjort om de var tvärt om.
Jag älskade honom så fruktansvärt mycket och reigerade i mina tankar och mitt liv.

Och de har tagit lång tid för mig att komma över honom men nu börjar jag komma
över honom, jag tänker nästan aldrig på honom + att jag mår rätt så bra.

Och eftersom jag inte känt riktig kärlek förut så vet jag inte .. Var det riktig kärlek
jag kände till Johan?  i don´t know ´


Och nu efter allt tjafs och gräl med Johan vet jag inte längre när någon menar allvar
med vad den säger, Till exempel med Johan H, när han säger alla vackra saker till
mig eller när han säger att han älskar mig, jag tar inte in det riktigt, jag vågar inte tro
på kärlek längre .. Jag är så rädd!