.

I själva verket är de vi, vi  som säger att andra är blinda , som är blinda.
När Vi säger att dem borde lämna sin partner för att VI tycker att dem är elaka,  
Jag tänker mest psykist, alltså skäller, gapar, Kallar dig för de ena och de andra.
( nu skriver jag som jag tänker, så gnäll inte på hur jag skriver, för fram de osv )
Vi borde egentligen inte säga någonting om vi inte sett "bakom kulisserna".
Vi vet inte hur de egentligen är. Om vi nu tar exempel att vi inte sett "bakom kulisserna"
helt. Ingen aning vad dem uppleft, vad de har gjort varandra, eller sagt.
Varför jag tar upp det här är för jag har sett nu vad de har utstått.
Jag vet nu hur de känner, för dem som har vänner som bett dem att lämna sin
partner. Jag har själv fått vara den som fått den ordern att lämna den jag tycker om.
Jag har blivit kallad de ena och de andra, och inte bara jag, utan någon i min närhet också.
Jag har fått skit för sånt jag inte alls gjort, sagt eller sett. Jag har blivit sviken, bedragen
och sårad. Enormt jobbig känsla. Måste skriva av mig, vrider och vänder på mig men får inge
bra svar. Så lika bra att få ur sig det på nått annat sätt. Att bygga upp en typ av relation
på nått vis, kan gå helt galet snett. få förhoppningar, bygga upp ett förtroende för
någon som inte alls tänkt sig lika dant men har bara inte berättat det för till exempel mig.
Och låter de gå så långt utan att säga nått så jag ,personen i fråga bygger upp känslor.
Så står man här .. och vet inte alls var man ska ta vägen, ska man säga upp kontakten?
bara ta lite avstånd, eller ha kvar den där "relationen" med personen, vilket är rätt? vilket
är orättvist ? Vilken fråga jag än ställer får jag absolut inte de svar jag vill ha.
Jag vet vad jag får för svar av den jag vill fråga om hjälp om hur jag ska göra, och jag
vill inte ha de svaret, iaf inte på det viset. Jag har trots allt minnen nu med den här personen.

Nej .. nu blev de rörigt. hejdå!



PoK Tessieboy